Digitaliseringen: Läsning i rörelse! Julia Pennlert om den digitala litteraturen

Många av oss läser allt oftare texter på skärmen. Innebär digitaliseringen att det uppstår nya sätt att skriva skönlitteratur på? Och påverkar den vårt sätt att läsa?

Vær opmærksom på at den foregår om natten ;-)” skriver förläggaren i mejlet.

Jag har precis beställt sms-romanen Kan du heller ikke sove? från det danska förlaget SMS-press skriven av Bianca Fløe. Det måste vara första gången en förläggare uppmanar mig att läsa en skönlitterär text under en specifik tid på dygnet. Jag trotsar förläggarens mejluppmaning och går och lägger mig.

När jag vaknar tidigt nästa morgon har jag fått 23 nya sms. Jag tvingas läsa ikapp bland morgonkaffe och frukostflingor. Det är helt klart något som ”föregått” under natten. Romanen består av kortare eller längre texter i sms-format. Det allra första lyder:

”Hey – Kan du heller ikke sove?”

Jag måste ge förläggaren rätt. Att läsa verket på morgonen känns plötsligt lite bakvänt, vi har ju precis sovit och intrycket av att börja läsandet i fel ände förstärks när jag läser ett av de andra smsen: ”Vi kan bara sove sammen.”

Kan du heller ikke sove? är svår att genreplacera. Möjligen rör det sig om en kärleksroman där någon (sms-jaget) uttrycker passion och önskan om närhet. Men det skulle lika gärna kunna röra sig om en form av stalker-roman, där jaget vänder sig direkt till och ett ”du” i en klaustrofobisk längtan, som rör sig mellan dröm och verklighet med något tvångsmässigt över sig.

”Jag faldt vist i sovn”

Jag får ett av de sista smsen då morgonen nästan blivit förmiddag och morgonrutinerna gått över i lunchförberedelser. Och i det allra sista står det:

”Jag dromte om att have en familie med dig.”

Jag får hålla tillbaka reflexen att faktiskt formulera ett svar

Den här typen av romaner, förmedlade i form av sms är populära i Japan, men har under de senaste åren också fått fäste i Skandinavien. På SMS-Press hemsida finns flest danska titlar men även några svenska. I ett större perspektiv tydliggör fenomenet sms-romaner en teknologisk vändning inom skönlitteratur och bokbransch, där allt fler texter finns tillgängliga eller skrivs exklusivt för digitala medier.

Vi har alltid delat med oss av litteratur. Men när jag läser Kan du heller ikke sove? får jag plötsligt syn på relationen mellan text, uttryck och medium på ett nytt sätt. Jag får hålla tillbaka reflexen att faktiskt formulera ett svar. Jag uppmanas också att ta mig vidare, ut ur smsens berättelsevärld. I det fjärde smset presenteras en länk som jag klickar på och som tar mig till bilddelningssajten Instagram.

Det jag ser är en mun, ett axelparti, och nedanför bilden står det: ”Når jeg savnder dig, så ser jeg sådan ut.” Bildens avsändare kallar sig för ”etselfieomdagen.” I ett senare sms konstaterar huvudkaraktären att hon nu har tagit bort mig som vän från Facebook.

Men att vi ändå fortfarande är vänner.

I verkligheten.

På internet finns publiceringsplattformer där författare kan publicera sig när som helst på dygnet, där läsare kan rekommendera eller betygsätta lästa romaner, eller där läsaren kan få en direkt leverans av en roman till mobiltelefonen. Inom bokbranschen finns spår av denna litterära rörelse i form av digitala initiativ som Book Beat eller Storytel där läsaren/lyssnaren kan få en ljudbok genom en knapptryckning. På Book Beats hemsida konstateras det att ”Tusentals böcker väntar på dig” och Storytel lanseras med orden: ”Gör vardagen till ett äventyr!” Tjänsterna är uppbyggda på prenumerationer och kan beskrivas som ett Spotify för litteraturen, där musiklyssnandet ersätts av boklyssnande.

Ett annat exempel är Romanen Hey Harry, Hey Matilda som är en litterär följetong särskilt skriven för att läsas på Instagram av fotografen Rachel Hulin. Berättelsen baseras på en e-postkorrespondens mellan huvudkaraktärerna Harry och Matilda. I en intervju med Washington Post konstaterar Rachel Hulin att det digitala skrivandet kan kännetecknas av att vara som en ”livestreaming” och att gränsen mellan performance och litterärt verk inte längre är skarp.

En författare som också utforskat gränsen mellan livesändning och litteratur är Joshua Cohen. Genom att sända sitt eget skrivande genom en webbkamera under en viss tidsperiod skapades verket PCKWCK. Cohen var direkt influerad av Charles Dickens litterära följetong Pickwick Papers, eller Pickwickklubben som skrevs för att publiceras i ett månadshäfte under åren 1836-1837. I Cohens PCKWCK var det möjligt att följa författaren när han skrev verket under en vecka (12-16/10) förra året. Han satt bredvid en bokhylla, rökte cigaretter, tog på (och av) sig glasögonen och skrev, samtidigt som läsaren i skrivögonblicket fick tillgång till bokstäverna på skärmen.

Vi hoppar, skannar och läser fragment snarare än att fördjupa och läsa om när vi läser digitalt

Litteraturen som rör sig över mediegränserna.

I Litteratur i en digital tid konstaterar Øyvind Prytz att litteratur som utspelar sig eller utnyttjar digitala medier förhandlar med förväntningar och föreställningar om litteratur, i en form av ”litterär appropriering.” Ibland är imiteringarna tydliga, i andra fall mer sublima, hävdar Prytz. En appropriering skulle kunna beskrivas som en önskan om att ”tillägna sig” eller ”beslagta.” I Kan du heller ikke sove? är det som att författaren beslagtagit, för att följa Prytz resonemang, smsformatet och mobiltelefonens teknologier för att förmedla en skönlitterär text.

Ett annat exempel där texten i sig är skriven för att presenteras i ett särskilt medieformat är Mertete Pryds Helles The Funeral. The Funeral kan beskrivas som en kriminalroman där kommissarien Kim genom ett dödsfall hamnar mitt i en märklig familjehistoria. Medan Kim nystar i sitt mordfall förses läsaren med dödsannonser genom att scrolla – eller läsa – verket. Dessa dödsannonser blir betydelsefulla för berättelsens helhet och ger intryck av att vara utklippta från en tidning.
the-funeral-i-boken1

Kan du heller ikke sove?, Hey Matilda, Hey Harry, Pcwck och The Funeral är alla exempel på hur författare utnyttjar särskilda medieformat för att undersöka deras olika förutsättningar och leka med våra förväntningar som läsare.

Det går inte att svara på Biancas sms men tilltalet uttrycker en önskan om dialog och längtan efter närhet. Omvänt, visar The Funeral hur ett digitalt berättande inte alltid behöver innehålla länkar till andra digitala mötesplatser utan kan bilda ett fiktivt universum i sig själv, där nya tillägg (som begravningsannonserna) kan placeras in som betydelsebärande.

Vad har då denna digitala litterära rörelse för konsekvenser för läsaren?

Flera läsforskare som utforskar relationen mellan medier och text betonat att vi i den digitala tiden blir allt mer benägna att läsa texter i kortare format. Vi hoppar, skannar och läser fragment snarare än att fördjupa och läsa om när vi läser digitalt, vilket enligt vissa kan ha negativa konsekvenser för vår uppmärksamhet. Medan andra påpekar att vi helt enkelt anpassar oss till det medium som förmedlar texten, att vi läser på olika sätt beroende av var texten finns.

Internet utgör ett brett spektrum av litterära experiment, texter, dikter, läsare och författare. Här finns de som skriver romaner med hjälp av mikrobloggen Twitters begränsningar (varje tweet ska vara 140 tecken) och här finns små nya förlag som ger ut romaner i pdf-format, e-böcker och ljudböcker. Som minsta gemensamma nämnare för den rörliga internetlitteraturen är att den på något sätt lånar sig till den digitala teknikens snabbhet att förmedla och distribuera ett särskilt verk.

Men det faktum att en text publiceras online betyder inte alltid att vi läser den på ett annorlunda sätt. Som litteraturforskaren Katherine Hayles har påpekat är vårt läsande format av historiska föreställningar och förväntningar. För att ta ett konkret exempel, på den svenska nätgemenskapen för poesi, Poeter.se, är författarna begränsade av vad som är möjligt att göra med texten inom ramen för publiceringsverktyget, att röra sig utanför normerna är svårt och som resultat blir texternas form lika varandra.

Det den här typen av textformer, litterära verk och nya skrivformer däremot aktualiserar är att våra tolkningsprocesser och läsningar är i rörelse och påverkas av var texten befinner sig och genom vilket medium som den förmedlas.

Det om något blir tydligt i ett verk som Kan du heller ikke sove?

Och nästa gång får jag se till att hålla mig vaken.

Julia Pennlert