Finns det författare som slutar skriva?

Foto: Angie Garret

Det är mångas dröm att få publicera en roman. Konkurrensen är hård, och långt fler blir refuserade än antagna av de stora förlagen. Så får man väl in foten klänger man sig väl kvar med näbbar och klor?

Eller finns det författare som lägger av, trots att de har gett ut två, till och med tre böcker? Och har kontakt med ett stort förlag.

Skrået har pratat med en, Pauline Wolff, som efter att ha gett ut sin tredje bok bestämde sig för att aldrig mer skriva en roman eller någon annan skönlitteratur för utgivning. Då hade hon gett ut tre stycken romaner, som alla fått ett fint mottagande.

Varför bestämde du dig för att aldrig mer skriva romaner?

Det har nog att göra med hur det kom sig att jag började – för att jag märkte att jag kunde, inte för att jag hade ett behov. När framgångarna kom märkte jag efter ett tag att de påverkade mig på ett negativt sätt. Det handlade om prestationskrav jag hade på mig själv, och en svårighet att förhålla mig till svensk bokbransch. Så jag frågade mig själv vad som var 9789100578046viktigast för mig; att fortsätta nån slags karriär som författare och ständigt vara missnöjd, eller att inte skriva för publicering och vara mer nöjd. Inget svårt val för min del, jag tillhörde inte de författare som måste skriva.

Behöver inte en författare klara av att det kan ta tid att etablera sitt författarskap? Att du har skrivit tre romaner tyder ju ändå på en viss uthållighet kan man tycka…

Romanförfattande är långdistanslöpning, det kräver uthållighet. Så det hade jag nog. Men jag mådde dåligt av att springa en förutbestämd sträcka i ett Marathon där målet var ett etablerat författarskap. Det betyder inte att har tappat orken. Jag springer orientering i skogen istället. Vet inte exakt var kontrollerna ligger, vet inte riktigt vem som lägger ut mina banor. Det är stock och sten i vägen och rätt så jobbigt, men jag har fan så mycket 9789100106966roligare. 

Men du har inte helt slutat skriva. Nu skriver du istället filmmanus. Hur skiljer det sig från att skriva romaner.

Det finns hur mycket som helst att säga om den saken. För mig har den största skillnaden varit att manusskrivande är ett lagarbete, där min kreativitet förstärks av andras. Vissa författare kanske skulle känna frustration, att deras kreativitet begränsades av andras. Men för en rastlös och lättutråkad person som jag är det utmärkt med ett sådant motstånd.

 Vad skulle behöva hända för att du skulle ändra dig, och ändå skriva en ny roman?

Jag ser ingen anledning att skriva en ny roman. Men som sagt, jag vet inte 9789100121648exakt hur det ser ut där kontrollerna på min orienteringskarta ligger.

Frågor: Martin Engberg. Svar: Pauline Wolff