Bakåtblickande

I Malmö är Lars Magnar Enoksen, ordföranden i Författarcentrum Syd, mer känd som punkaren ”Enok” från tidigt 1980-tal. Hans författarvärv ledde honom till vår förening. Här minns han sina första intryck och tar minglandets konst till en högre litterär nivå.

Fest och firande

Vårt härliga Författarcentrum firar femtio års jubileum i år. Detta manifesteras på olika vis, bland annat genom att de fyra regionalordförandena kåserar i Skrået. Vi har fria tyglar angående ämnesval, förutsatt att det är någorlunda relevant och därav mitt personliga perspektiv angående mina första intryck av våra medlemsmöten.

Min hemvist

Jag är Malmöbo och tillhör följaktligen Författarcentrum Syd, där det var populärt med öppet hus tillställningar när jag gick med för två decennier sedan. Vi samlades i en lagom stor lokal, som ett dussin personer fyllde ut förträffligt. Belysningen var mysigt dämpad och all tillstymmelse till officiellt program saknades, så det var bara att mingla loss om interaktion eftersträvades. Vilket det gjorde för min del!

Nyfikna lärdomar

Jag tog genast tillfället i akt och beblandade mig med mina kollegor, som var jämt fördelade mellan könen och snarare äldre än yngre. Jag lärde mig snabbt de populäraste inledningsfraserna: ”Vad skriver du om? Hur många böcker har du gett ut?” Ja, som ni hör, det gällde att ha tungan rätt i mun. Framför allt om någon sporde ”vad handlar nästa bok om?” Den fällan aktade jag mig noga för. Det tycktes mig uppenbart att någon försökte luska ut mina fantastiska idéer i avsikt att stjäla dem och därför blev det svävande svar på den enträgna frågan. Jag uppskattade dock nyfikenheten och framför allt den skrytsamma självförhärjelsen i minglandet. Här trivdes jag som fisken i vattnet och tyckte att det var lika kul att lyssna som att berätta. Ty värre skrönor än så är svårt att finna! Även om jag hade femton års erfarenhet som Disney storywriter, innan jag sadlade om till faktaboksförfattare.

Oväntade insikter

Ja, kreativiteten flödade på Författarcentrums öppna hus sammankomster. Jag blev en ständigt återkommande gäst och njöt av de härliga mötena. Med tiden märkte jag till min förvåning att ingen ville norpa mina blivande bästsäljare. Tja, sanningen är väl snarare att jag själv var min främsta efterapare. Min ensidighet blev allt mer uppenbar när kollegorna tyckte att det knappast spelade någon roll om det var den tredje eller sjunde boken om runor jag höll på med. Att jag var lika trångsynt angående fornnordisk mytologi gjorde näppeligen saken bättre, men att inse sina begränsningar är en insikt om inget annat!

Återspegling

Författarträffarna bidrog till att bristande kunskaper uppenbarades inför öppen ridå. Genom intensiva och stundtals onyktra diskussioner lärde jag mig mer om mitt yrkesval, som ständigt strävar efter uppskattning och succé. Vilket är en förträfflig inspirationskälla, trots allt. Dessutom har det otvungna minglandet förbättrat min kunskap angående marknadsföring, distribution, tjurskallighet, bokdesign, förlagsavtal, förlåtelse, bidragsansökningar, refuseringar och andra ack så viktiga ting som förgyller skrivartillvaron. Med dessa fritt flödande tankar, som låter glada minnen befrukta framtiden, tackar jag för ordet!

Lars Magnar Enoksen, ordförande i Författarcentrum Syd